Bävan...

Robin julen 2004

Jag måste erkänna att ju närmare jul vi kommer desto mer lättirriterad blir jag. Jag vet inte varför men jag har alltid tyckt att julen har varit pest och pina. Det är absolut inte mina föräldrars fel, vi har alltid haft mycket god mat på bordet och alltid blivit överöst med julklappar. Kanske kommer min avsky ifrån att eftersom jag fyller år på juldagen så har jag aldrig som liten kunnat ha födelsedagskalas, dom enda som har kunnat komma och fira mig va mormor och en massa andra tanter. När jag ser tillbaka så är jag tacksam över att dom kom överhuvudtaget men som 5-åring så va det inte kul alls. Jag ville ha kalas som alla andra hade..

Men min välsignade mamma gjorde så gott hon kunde, ända tills jag gick i 6:e klass så gjorde mamma en 2 meter lång tårta (hon gjorde den alltså på en 2 m lång bräda) som hon alltid kom med sista dagen innan jullovet. Mina klasskompisar ÄLSKADE det, så på sätt och vis så fick jag mitt födelsedagskalas i allafall =)

Den här julen är i och för sig lite speciell, det kommer att vara min första jul utan Robin. Känns tungt men återigen så har min mamma räddat situationen. Peter (min exman) sa att han och Robin skulle sitta för sig själv över jul, så mamma bjöd in dom till sig istället. För Robins skull. Då får han åtminstone leka med alla sina kusiner. För min del så känns det mindre roligt att Peter ska vara hos de mina då vi inte har något mer med varandra att göra, men som sagt, det är för min älskade sons skull. Så det blir nog bra i allafall =)

Så, alla mina vänner och alla som jag känner, hjälp mig hitta julkänslan!
Jag har letat under granen, under sängen, i byrålådan, ja överallt!
Men jag hittar den inte! *skratt*

Ta hand om er och era nära och kära!